Jordens resurser och mångfald utarmas i en allt snabbare takt.
Det gäller haven, jordbruket, djuren och växterna.

Människans och industrins framfart under 1900-talet har fått ödesdigra konsekvenser. Alla pratar om vikten av bevarande och värdet av biologisk mångfald men alltför få gör något åt det. Det är svårt och komplext och kräver ett globalt samarbete över länders olika gränser. År 1992 skrevs Konventionen om biologisk mångfald (CDB) i Rio De Janeiro, Convention on Biological Diversity. En dokument och en plan som 196 stater har undertecknat för bevarande och genetiskt arbete med olika arter i genbank vars syfte är att bevara, stödja och utveckla ett rikt odlingslandskap och genetisk mångfald världen över. ”A rich Agriultural Landscape – in accordance with the Food and Agruculture Organization´s FAO´s intentions for the global work on animal genetic resources. I planen ingår Sweden´s Action Plan for Animal Genetic Resources 2010-2020. A short Version of the Action Plan for the Longterm Sustainable Management of Swedish Animal Genetic Resources 2010-2020.

 Syftet är att beskriva vad en genetisk resurs är samt att aktivt arbeta och stödja bevarandet av olika arter i växt och djurriket och därigenom bidra till en ökad population. Biologisk mångfald är en del av vårt nordiska kulturarv. Bevarande och avel sker lämpligtvis i mindre enheter som till exempel små jordbruk, kulturreservat, 4-h gårdar, som en del av agrarhistorisk undervisning på universitet och på naturbruksgymnasier, i genbank på levande museer, på olika friluftsmuseer, i stiftelser mm. Bevarandet stöds till största delen av Statens Jordbruksverk, olika organisationer som CBM (Centrum för biologisk Mångfald/SLU), NordGen, Sesam, Allkorn m.fl. samt ett tjugotal olika lantrasbevarande föreningar, vid sidan om alla privata och ideella insatser. Den biologiska mångfalden berör såväl växtriket som djurriket.  Se Jordbruksverkets information om Lantrasbevarande – Biologisk mångfald för framtiden. I dagsläget stödjer Jordbruksverket brukare genom ett årligt mindre bidrag för starkt utrotningshotade lantraser till exempel ca 1000 kr/år för en avelsko eller 1000 kr för ca 6 tackor (en djurenhet) genom en politisk motion som lades för ca 25-30 år sedan.