Vad är en lantras?

Våra lantraser kan ses som en palett av egenskaper att använda sig av när förutsättningarna för jordbruk och livsmedelsproduktion ändras. Eftersom lantraserna har präglats i ett annat system än industriproduktion för marknadsanpassning (där djuren till stor del har tappat sina ursprungliga egenskaper) har en lantras större variation i arvsmassan. En lantras kan livnära sig på magrare foder och de är duktiga på att ta hand om sin avkomma samt ovanligt sunda och friska långt upp i åren. Helt enkelt för att i det självhushållande jordbruket var alla dessa egenskaper viktiga.  Bevarandets syfte är att det ska finnas tillräckligt många individer av en lantras. I genbanken registreras alla djur som stambokförs och årsrapporteras genom kontrakt med djurägaren. Avelsarbetet syftar till att hålla en så stor genetisk variation som möjligt samt att varsamt öka populationens storlek. Lantraserna är också en del av vårt nordiska levande kulturarv. Sverige är genom sitt undertecknande av konventionen om biologisk mångfald 1992 i Rio De Janeiro skyldiga att bevara lantraserna som kan behövas när de hårt avlade produktionsraserna inte klarar klimatförändringar, sjukdomar eller förändringar i systemet. Se broschyr: Lantraser i genbank – Jordbruksverket. En lantras är enkelt uttryckt en husdjursras av äldre typ som användes i självhushållet. 

”En lantras kan definieras som en population som levt tillräckligt länge i ett område för att ha hunnit anpassa sig till områdets olika förhållanden. Detta beroende av och anpassning till hemområdets, ”torvan” är lantrasens främsta egenskap.”

– Håkan Hallander, 1998

Det finns ca 63 olika lantraser i Sverige bestående av 15 fårraser, 4 sorters getter, 7 koraser, 7 hästar, 1 gris, 6 ankor/gäss, 11 hönsraser och 2 kaninraser som från början har hittats i små, ibland isolerade och avlägsna enheter eller jordbruk. Många svenska lantraser är utdöda som till exempel skogssvinet (ollonsvinet), smålandsko och öarehäst.