Våra lantraser

Helsingefår

Hälsingegården bevarar helsingefår i genbank. På gården finns ca 10 tackor som får 1-2 lamm per år. Helsingefåren är mindre än köttfår och har olika färger och teckning som svart, vitt, fläckigt och brunt. De är sociala, duktiga mödrar och bidrar till vårt öppna kultiverade odlingslandskap. De betar gärna i skogen och gillar sly. Helsingefåren ger ett näringsrikt, exklusivt kött, vackra ursprungliga fårskinnsfällar och en glansrik, sträv och ovanligt hållbar ull. Baggarna har horn eller är hornlösa. Helsingefår tillhör gruppen allmogefår och är en av femton olika lantraser. Ett får står alltid på fyra ben: Bete, kött, skinn och ull.

Läs mer om helsingefår här

Fjällnära kor

På Hälsingegården bor en handfull vackra och unika fjällnära kor som till största delen härstammar från kulturreservatet Lillhärjåbygget – Ett jordbruk i väglöst land beläget i Härjedalen. Fjällnära kor är mindre än fjällkor. De stambokförs i genbank av föreningen Äldre Boskap som även stödjer och kontrollerar avel med levande tjurar. Kornas mjölk är fetare och lämpade sig väl till att göra ost och smör av. Något som passade till skogsbetet på fäbodvallarna. En fjällnära ko kan bli ca 15 – 20 år gammal om hon får leva normalt och få en kalv om året. Detta kan jämföras med en industriko som kanske lever ca 2-3 år. Kor behöver ha daglig kontakt med människor, som kanske också mår bra av kontakt med sina djur. Förr mjölkades korna för hand och kon blev som en familjemedlem i ett självhushåll. I regel åt man inte kött mer än en gång per vecka, till fest eller högtid. Kanske slaktade man ett djur per år. På Hälsingegården betar våra fjällnära kor på betesmark runt gården och bidrar till en biologisk mångfald. Ljudet av klockorna klämtar vackert med jämna mellanrum när de inte ligger och idisslar. Vår stamko och äldst i besättningen är Molly, vid sidan om Victoria och Tin-Tin. Yngst och vackrast är Raijja som kom till gården samtidigt med sin favoritkompis tjuren Rami. De två följs gärna åt. 

Här kan du läsa mer om våra äldsta koraser och mjölken, köttet, bete och foder:
http://boskap.nu/
http://www.allmogekon.se/

 

Foto (C) Karin Hederström

Hedemorahöns

På Hälsingegården lever hönsen ett fridfullt, frigående och frigjort liv. Två tuppar har koll på ca 10 hönor som alla spatserar fritt och letar maskar på dyngstan samt slåss om eventuella matrester vid sidan av spannmål och mineraler. Färgskalan är från gult till svart och blått (grått). Hedemorahönan är en av 11 hönsraser som finns registrerade i genbank hos Lanthönsklubben. De är duktiga mödrar och har kvar sina ursprungliga egenskaper som en höna ska ha. Dessutom värper de ovanligt goda ägg med en gula som är gulare än vanligt om de får gå fritt och äta grönt gräs. Badar gör de i jord eller sand som de helst letar till själva. Gårdens sockerkaka bakas alltid på färska ägg från våra hedemorahöns. 

Läs mer om hedemorahöns här

Linderödssvin

Det här är Madde och Vickan. Det är Hälsingegårdens två linderödsgyltor som gärna hjälpte till att anlägga ett trädgårdsland. Någon bättre jordbrukare än en gris får man leta efter. Visserligen blir det lite knöligt i jorden, men alla sorters ogräs och rötter äts upp med rasande fart; tistlar och brännässlor är inget hinder. Ett rejält el-aggregat behövs dock och den som aldrig har hört en gris skrika kommer att förstå ordspråket ”stucken som en gris”. En egen hushållsgris till jul var vanligt i självhushållet. Fläsket rimmades, saltades och röktes. Mångfalden i Linderödssvinets kynne och vackra kostym kan ingen ta miste på. Linderödsgrisen är slowfoodklassad för sina långsamväxande egenskaper. 

Läs mer om linderödssvin här

 

Jämtget

Jämtget och Göingeget är två ursprungliga bevarandevärda getraser av fyra lantraser. Våra två jämtgetter finns inte längre kvar på Hälsingegården men vem vet, kanske vi skaffar några nya. Våra jämtgetter var ovanligt intelligenta och deltog gärna i olika filmsketcher
Läs mer om jämtget här

Gotlandskanin

På Hälsingegården har vi gotlandskaniner i genbank som får ungar en gång per år. Gotlandskaninen är Sveriges äldsta kaninras, ursprungligen en köttras som utrotades på fastlandet under 1970-talet men återfanns på Gotland på 1990-talet. Det är en social, ca 3-4 kg allround kanin som passar lika bra som sällskap, i avel eller för klimatsmart kött i självhushåll. En alldeles egen kanin att gosa med gör dig trygg och ger förståelse för levande varelser och djurens egna egenskaper.

Läs mer om gotlandskanin här

Våra utrotningshotade nordiska lantrasdjur behöver ditt stöd