Om Hälsingegården

Projektet Hälsingegården i Långhed initierades och startades av konstnären och författaren Nina Östman efter att fastigheten och hälsingegården Per-Anders övertagits från den tidigare ägaren Johnny Eriksson och hans mamma Agnes Eriksson år 2007 som haft fastigheten i tre generationer.  Gården restaurerades bygnadsvårdsmässigt år 2007-2012 och återställdes till sitt nuvarande skick efter renovering på 1950-60 talet. Bryggstugan är dock helt bevarad i original med målningar och inredning från  början av 1800-talet. En arkitekt vid namn  Johannes Edberg anlitades som tillsammans med Nina Östman utformade ett nytt och unikt fårhus som uppfördes på fastigheten. Den byggnad som idag benämns som Lammkatedralen pga sin höga höjd och storlek. Även andra byggnader som tre timmerlador köptes och återuppfördes på fastigheten efter förebild och placering från äldre kartor. Likaså återställdes och uppfördes en fägata. Därtill renoverades befintliga lador, ny stallinredning och ny även restaurering och ny inredning i den befintliga ladugården från 1960-talet. Även mangårdsbyggnaden återställdes till stor del exteriört och interiört med påbyggd äldre glasveranda, byte tillbaka till de ursprungliga originalfönstren och exteriör målning i ursprungliga originalfärgerna i samarbete med konservator Per Mattsson. Interiört renoverades befintliga kakelugnar och bakugn samt att moderna plastgolv byttes ut mot mer miljövänliga trägolv. Sakta återfick gården Per-Anders sin genuina karaktär.

Projektet Hälsingegården initierades av Nina Östman som ett långvarigt livsprojekt och arbete med bevarande av biologisk mångfald i Hälsinglands kulturarv. Syftet var att visa och bevara Hälsingland kulturarv med fokus på avel och bevarande av starkt utrotningshotade lantraser efter att fotografen Nina Östman läst agrarhistoria på SLU i Uppsala. Finansieringen var tänkt att fungera dels med offentliga medel och dels via ett samarbete med olika företag och organisationer samt från kultur och naturturism i ett potentiellt vackert Hälsingland – en oslipad diamant. Ett stort ideellt och flera års långvarigt arbete påbörjades som resulterade i stöd och hjälp från lokala hantverkare och företag. Någon större offentlig finansiering av en sådan här kulturarvsverksamhet följde dock inte från varken region eller kommun. Istället präglades arbetet av stora svårigheter och ideella insatser. Trots detta så startades projektet 2009 och dörrarna öppnades för offentligheten med trädgård, surdegsbageri, kursverksamhet, föredrag och sommarcafé.

Sedan 2015 driver och sköter Nina Östman gården och verksamheten själv med hjälp av vänner och ideella insatser. Personer som tycker att det är viktigt att bevara lantraserna och förstår varför. Personer som anser att Hälsingegårdarna som Sveriges senaste världsarv inte bara ska visa upp målade byggnader och visa en nostalgisk och historisk tillbakablick utan framförallt visa något levande här och nu. Vårt fokus finns även på en hållbar livsstil och ansvarsfull småskalig framtid samt att inte enbart förhålla oss till turism. Ert småskaligt jordbruk med sikte på moral, etik och hälsa både för djur och människor. I samklang med naturen. Ett klimatsmart sätt att leva i en alltmer utrotad tillvaro för mångfalden inom djur och natur. 

Nina Östman har även gjort dokumentärfilmen Om Hälsingegårdarna –  Kampen om världsarvet för SVT samt givit ut 13 böcker om konst, foto, trädgård och kulturarv. De mest uppmärksammade boken är Husbibeln om hälsingegårdar (med Maj-Britt Andersson), Rosendals Trädgård ( med Lars Krantz) Om trädgårdar (med Simon Irvine) och Den röda färgen om falu rödfärg. Utöver en mängd reportage och bokproduktion har hon även ställt ut och visat fotografisk konst och skulptur nationellt och internationellt. Hon har i botten en dokumentärfotografisk och journalistisk utbildning med erfarenhet inom annonsbyrå, design och marknadsföring. Därtill är hon konstutbildad på Konstfack University of Arts, Krafts and Design (3 år) och i teori samt fri konst på Kungliga konsthögskolan i Sthlm. Hon har även läst konsthistoria på Stockholms och Uppsala Universitet med inriktning mot gender och kvinnors skapande. Hennes engagemang och känsla för djur och natur har alltid kommit till uttryck i olika konst, kultur och livsprojekt. 

Läs mer på: www.ninae.se

Nina Östman växte upp i Stockholm med en mamma från Härjedalen och en pappa från Hälsingland. Båda hennes föräldrar var uppvuxna på landsbygden. En levande landsbygd är viktigt. Nina Östman såg i sin uppväxt baksidan av industrialismen och dem stora flytten till storstäderna. Deras bil gick endast norrut. Som barn älskade Nina Östman att gå till bonden i den lilla byn Överbo och få delta i jordbruket och familjelivet på gården. Hon satt gärna i farbror Levins knä när han mjölkade korna och berättade om dem. När gården övertogs av en ny arrendator deltog hon i deras familjära vardag med höskörd och barnpassning. Hon såg också hur byn växte igen och alla mindre jordbruk lades ner allteftersom jordbrukspolitiken förändrades och enheterna blev allt större. Hon såg hur skogarna i Hälsingland besprutades med hormoslyr. Hur fåglarna tystnade den våren och hur man inte längre kunde gå ner till Voxna Älv för att bada. Det var en svart och död skog som blev farlig att vistas i.

Nina med en av 1960-talets original ”Hedbror” som bodde i en enkel koja i skogen och pratade med djuren och vars livsglädje dog den dag han tvångsförflyttades därifrån. Som stadsflicka uppvuxen i Mercedes var det både spännande och intressant att möta sådana personligheter. Han kallade Nina för ”grötkokerskan min”.
Äldsta dottern och konstnären Sara Vide Ericson framför gården i Rengsjö i Hälsingland där hon växte upp och som var familjens huvudsakliga boplats 1985-2007.
Nina med dottern Agnes på axlarna och New foundlandshunden Ibsen på väg ner till badet i Voxna älv. 
Dottern Agnes med lamm i famnen

Nina med yngsta dottern Alice, född 1998, i barnvagn i byn Älvkarhed

Nina med dottern Alice hämtar ko i fjällen